Snuskarmèn

De stod där

I vita rockar

Som en slags ”peppad armè”

I vidrighet

 

Anna, hon var värst och äldst

Tänk va mycket skit som kallats mat

Som hon tvingat i barn genom åren….

 

Sen var det Siw, Inger och Anita

De var rena pesten

Iklädda vitrockar

Anita hade nåt färgat på sej som stod ut

För att utmärka sej lite

Ibland hade de plastförkläden

Gemensamt för dom alla var den sura minen

 

De verkade som om de trodde att sur mat

Måste serveras med sura miner

Och varken de eller centralköket kunde förstå

Att folk, speciellt barn, äter mer om det är spagetti

Med köttförssås än om det är fiskpudding

Fy fan för fiskpudding i skolmatsmodell…

 

Kunde ingen säga åt dom att maten inte gör nytta

Om den inte äts…

Blodpudding med vitkålssallad

Det kan man säkert få fienden att kapitulera av

Om det hotades med matning av detta

Blodpudding, slemmiga små kulor

Bestående av fiskrens och stjärtar

Inälvor och fan från fisk m m

Samt troligen avskrap från golvet eller nåt…

 

Kokt potatis med gummihölje

Man kunde nästan spela tennis med dom

Jag tror Björn Borg övade med dessa

När han växte upp

T o m slottstek lyckade de förstöra ibland

Och dessa ”ångkokta grönsaker”

Vilken djävla idiot kom på nåt sånt

 

Snacka om skit…

Kvalificerat skit, tillverkad i ”centralköket”

I Falun

Sen uppvärmda i varmluftsungnar

Fan hade gråtit över det

Det var så illa så all ndustriellt inköpt

Färdigmat, slog den egna skolmaten

Med hästlängder

Men den där armèn av häxliknande kärringar

Som dessutom enligt uppgift

OCH egen koll

Faktiskt snodde med sej en del av råvarorna hem

Försvarade, nästan in i döden

OCH de undlät ingen, eller inget

Alla ”fick pålagt” efter vad kärringarna tyckte

Personligen röck jag undan tallriken för det vita

Simmiga äckel som såg ut som 3 veckor gammal risgrynsgröt

Och smakade väldigt gammal död fisk

Så det hamnade på golvet

 

Och vilket jävla liv de vart på kärringarmèn

På Rönndalens skola

”över ett sånt tilltag”

Men att dom tvingat i folk en massa skit

Istället för mat

Under massor av år

Det var det ingen som sa nåt om…

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0